Men jag kanske har blivit en beundrare av dig. Av hur du rör dig, pratar och skrattar. Det känns bra, så länge jag inte vet om något. Jag är så rädd att det bara ska bli kalabalik av alltihopa. Det höll på att bli det idag, men jag tänkte efter och kom på att det inte är värt det.

Jag mår bra faktiskt. Riktigt bra, just nu. Och jag vill inte att någonting ska gå fel nu, för då hamnar jag i svacka och jag vill inte det. Jag har varit där så många gånger, och jag vet var alla hörn och kanter ligger. Men ändå lyckas man ibland tappa greppet och falla.

Jag har några underbara vänner, och det tackar jag Gud för. Jag behöver varken fler eller mindre i mitt liv just nu. Allt är perfekt.

Detta inlägg kanske inte var nödvändigt men det var skönt att skriva av sig. Nästa inlägg kommer strax med mera info om vad jag hållit hus.