Vet du vad? Det enda jag saknar med dig är ditt skratt! När vi dom få gångerna hade roligt tillsammans, livet var lätt då. Upp och ner vänt, men så mycket lättare. Jag kanske inte ska klandra dig till allt, men du var det mesta och det största felet. Du har en fin pojkvän, det är allt jag kan säga :)

Nu ligger jag, döds sjuk. TYP. Såna här dagar vill jag ha ''någon'' som kan pyssla om mig. Laga min mat, bädda åt mig, ge mig allt jag vill ha. Och som grädden på moset, frukost på sängen. Ah det vore något!

Jag hade en konversation med en vän om varför man ljuger igår. Och varför gör man det? Och var går gränsen vid mytoman? Jag vet inte, jag kan ljuga ibland. För mina föräldrar, men det är inge roligt längre. För dom klurar alltid ut det.