jag blir bara så knäckt.
Av att tänka tanken, tänka tanken på hur det skulle varit om det varit du och jag. Jag kan inte LÅTA BLI att tänka på hur det skulle varit. Jag vet att jag absolut inte ska tänka så, men det kommer alltid en stund då man tänker på det.
Det är synd, för att jag skulle klara mig så bra utan dessa tankar. Jag skulle klara mig så bra utan dig. Om bara erkännanden kunde komma ur munnen som ordspyor. Falla ut ur munnen direkt det hänt något som är otroligt fel. Då skulle vi slippa dessa jävla såren vi har i kroppen. Visserligen skulle vi absolut bli sårade hur vi än fick reda på det. Men ändå skulle vi ta det bättre om vi fick höra det ifrån den människan, DIREKT.Men i den här världen funkar det inte så. Här måste man gå och vänta på att det ska komma fram, OM det ens gör det.
Godkväll.Kommentarer
Trackback
